isa o.

Just nu sitter vi allihop pa en mysig uteservering i Novi Sad. Det ar valdigt varmt och det finns inte energi att gora mer an att sitta ner... I eftermiddag ska vi ga till det stora fortet pa andra sidan floden. Det ar ganska langt sa det lar bli svettigt och jobbigt. Pa tal om svett jag har ca 50% av mig antagit flytande form, vilket sager en del om temperaturen. Igar satt vi ute till klockan tre pa natten och det var sakert tjugo grader da. Hujedamig I say!

Gardagen var mycket lang, klockan atta lamnade vi hemma och vid 11.35 lyfte planet fran Kastrup. Efter tva timmar hade vi kommit fram till lagom ackelvarma Budapest dar vi skulle fa vanta i ytterligare sex timmar. Eftersom vi nastan dog av svalt bestamde vi oss for att aka in till centrum och hitta nagot att ata (for pa flygplatsen finns bara brod, och det ar man inte jattesugen pa som Pagenarbetare). Vi hittade nagot som liknade mat, jag kopte tva pizzaslicar och Mimmi en langos. Jag tappade den ena i marken och den andra var kall och oaptitlig. Mimmi gjorde sig inte riktigt forstadd och fick en langos med graddfil och ost (Mimmi ar vegan...). Efter detta nederlag bestamde vi oss for att retirera och dra oss tillbaka till flygplatsen. Det kandes tryggare. Vid atta lamnade vi Budapest och satt pa bussen i lite mer an fyra timmar. Vara rum ar fina men djavulskt varma. Hoppas pa att iallafall stota pa en sval vind (det kommer varma vindar har, inte alls som de traditionellt svala vindarna)

To be continued...

Imorgon åker jag och Mimmi till Serbien på Euroforum! Det ska minsann bli riktigt skoj. Med följer också Niklas, exläraren Claes "överlevaren" och tre ettor som jag inte vet vilka de är. Säkert snälla. Jag ser fram emot att träffa mina welch biatches, fyra killar från Wales som jag såklart har saknat. Det är jag som är hederswelchen, Envys (regnbåge). Det blir mycket bilder från Serbien, det lovar jag! Kommer tillbaka nästa måndag, snälla ring inte!! Då blir jag utfattig.

Idag på jobbet så upptäckte jag att det finns ännu en skurbil på jobbet (ve och fasa!). Mannen som körde denna var klädd i svart, hade skägg och röda hörselskydd, som djävulen själv! Anledningen till att jag skriver om min nya upptäckt är simpel; Mimmi och jag har en liten hang-up på skurbilar, dessa otroliga, gråa och alldeles underbara elbilar som går i precis lagom hastighet. Men ack, de är farliga! Mimmi och jag håller på med en Pågendokumentär, och när vi var som bäst igång (vi satt båda två i skurbilen) gjorde Mimmi en fatal vänstersväng (man kan bara trilla ur på högersidan) varpå Mimmi faller ut ur skurbilen, iväg en bra bit, kanske en hel meter, och nästan skadade sig på en vägg. Jag satt tryggt på bilens vänstersida och riskerade därmed ingen urtrillning eftersom den är uppbyggd som ett liggande U (man stiger in på högersidan och där finns ingen dörr). Det fantastiska med den andre skurbilen är att man kan äntra den från båda håll, som ett amfibiehermafroditiskt elfordon! Om det nu finns sådana. Det betyder ju att även jag kan falla nästan gång.. Ush, så ohyggligt!!

Jag har för första gången jobbat natt! Det var riktigt skönt. Fullt upp hela tiden och ingen städning alls. Hoppas vi får göra det igen, Mimmi och jag. Jag åt nästan inget. Väldigt konstigt! På dagen äter jag lunch, middag och minst två fikor. Men jag fick nästan tvinga i mig middagen faktiskt. Kroppen blev lite konstig. Kände mig grymt bakis när jag vaknade! En huvudvärkstablett senare blev det bra och Isa blev lycklig.

Efter det gick jag med hunden till Sjöbo och handlade massa mat. Det var väldigt tungt att gå hem med... När vi passerade busshållsplatsen vid idrottsplatsen stog en jättekonstig man där. På rollerblades som var coolt för typ åtta år sedan när man gick på mellanstadiet.

-fin hund
-tack (heeeejdååååå)
-bor du i sjöbo?
-nej utanför (typ timbuktu)
-är du här ofta?
-neeeeej... nästan aldrig faktiskt (jag smyger runt i kloakerna...)
-aah, synd... kan vi inte träffas?
-neej, det går nog inte (veeeerkligen inte)
-har du pojkvän?
-jaaaa... (typ fyra.... not)
-men kan jag inte få ditt nummer?
-nej, alltså jag har ju faktiskt pojkvän (in my dreams)
-vad heter du?
-eeh... linda (fiskminne)
-jaja... men kan vi inte träffas då?
-neeej, nu måste jag gå (aaaaaaaaaaah)

Varpå jag snabbt flyr med hunden.

I onsdags blev jag jagad av en fladdermys. Det kändes konstigt och var mycket läskigt. Jag satt oskuldsfullt framför datorn och helt plötsligt kommer något flygande i 300km/h. Det varläskigt. Trodde att den skulle flyga in i håret och äta upp mig. -men det gjorde den inte... Ush, jag är så skraj för flygande saker.

Idag har jag för första gången på jobbet känt att jag "bara" är sommarjobbare. Blä. Vi kom som vanligt till jobbet vid klockan åtta, fittade för fajitas. Och bröd. Sakta går vi fram till våra fellow coworkers och säger vänligt; "Åååh, vilken vacker dag! Säg vill ni ej ta rast?" Eller något liknande iallafall. Varpå en av dem jag inte gillar från en annan linje riktigt rycker tag i Mimmi och mig from behind (det är inte alltid ett nöje att bli tagen bakifrån) och säger; "Jag har ett viktigt jobb till er!". Jaha, tänker man ju då... Så trevligt, då får vi ju faktiskt göra något.

-Ni kan diska oljedunkarna.

Två stycken fucking jävla maskinoljedunkar på typ tio liter var som blir lika oljiga varje gång man fyller på dem. WHY? Onödigt att göra sådana grejer när det är körning och man kan jobba med det man är anställd som. Det vill säga, inte maskinoljedunkdiskare.

Inte nog med detta. Efter en halvtimme eller så vinkar hon maniskt på mig och Mimmi. Skynda, skynda typ. Ånej tänkte jag. Inte mer sånt. Jag vill antasta bröd. Det är ju det jag har betalt för.. Men det fick jag! Vi har ju varit på linje fyra nästan varje dag nu, Pågenlimpan, men hon vinkade in oss till linje ett, Kornellen. Den maskinen är identisk med fyran, så jag kan den. Och jag veeeet hur man gör när det piper. (Ibland kommer det dubbla bröd inne i maskinen och det är dåligt. Då tar man bort ett.) Men jag gjorde det med en hand och man skulle visst göra det med två... Så det var ju inte bra nog. Hon var sjukt otrevlig och jag kommer nog aldrig någonsin vara trevlig mot henne igen. Lite Askungen över det hela. Sopa, diska, moppa, gå och dö typ. Jag resonerar som så att när det finns jobb att göra så kan man spara all städning till efter körningen, eftersom det ändå är fullkomligt dött då. Och att städningen inte alls tar särskilt lång tid. Man vill liksom göra allt i slowmotion för att få tiden att rinna.

Nu ska jag inte vara bitter över det mer! Förrän imorgon. Jag får faktiskt klaga lite.

Pratade också med min chef Helene idag och nu börjar jag och Mimmi 08.00 varje morgon. Skönt det.

Snart har vi dessutom semester! En vecka i Serbien blir det, tillsammans med mina vänner från European Rural Youth Forum. Det kommer bli en kanonvecka! Mimmi följer med för första gången, och får träffa min gode vän (forumets grundare) David Hutton. Vi ska tydligen träffa ministrar där nere också men jag vet inte riktigt ännu. Får se! En hel drös blir det iallafall. Den 23:e lämnar vi Schweden.

Farväl i förskott.

Jag har verkligen blivit usel på det här med blogg! Men det kanske beror på att jag har ett jobb. Du vet, mitt egna jobb, som jag jobbar med. Det är faktiskt fantastiskt med jobb. Sluta aldrig uppskatta att du kan gå hem från jobbet och lämna det bakom dig. Inte som skolan, den lever man med dygnet runt. It haunts you down. Speciellt om du har ambitioner. Tänk att tjäna sina egna pengar. Att veta att varje månad får man lön. Sen tror jag att det är viktigt att inte fastna i lådan. Tänk utanför och håll dörrarna öppna. Du kan mer än du tror och det är aldrig för sent. Bara om du själv tror det.

Så tror jag.

Jag hoppas att jag aldrig fastnar. Jag vill inte ta saker för givet. Det är viktigt att uppskatta det som man har, även om man haft det länge, eller om man kanske inte är helt nöjd. Är det riktigt illa får man söka nya vägar. Skrämmande, men om man slänger sig ut och våga ta lite risker så har man mycket vunnet tror jag.

Bla bla bla, kvällsbabbel. Blubb och godnatt.

Vem fan kom på det uttrycket? Det är urdåligt. Iallafall så har det blivit massa piano för mig sedan jag såg Phantom of the Opera, från 2004. En riktig höjdarfilm som ALLA borde se. Den var verkligen vacker. Och musiken är hejdundrande bra. Konstigt egentligen hur en film kan ta fram så många känslor från inombordsdjupet! Jag vet inte vad det är med mig, men det verkar som min feminina sida (tro mig, den finns därinne) bryter sig fram när jag kollar på filmer. Ofta lagom olyckliga sådana. Till exempel den här då och Braveheart. Efter den är jag alltid totalt utmattad och rödögd eftersom den är så väldans bra. Min förkärlek till Skottland kan ha något att göra med mitt känsloflöde i det fallet... Iallafall så känner jag mig som en mespropp! Hur är detta möjligt? Det är ju jag som är Isa - kvinnlig kropp, manlig hjärna. Men, den som någon dag får se Braveheart med mig kan skatta sig lycklig för då är jag i mitt allra sårbaraste tillstånd. Nu vet ni.

Igår möttes vi av Conny när vi kom till jobbet (den lurigaste av dem alla), som sa att han hade en dålig nyhet.

Jaja, egentligen inte jättehemskt. Men egentligen så fick vi inte bara sätta på nya etiketter utan skulle behöva ta ut bröden, ner i nya påsar och sen på med ny etikett. MEN..., det är 200 limpor på en pall, dvs 4000 bröd sammanlagt! Ack och ve, tack och lov så slapp vi detta hemska, tragiska och alldeles avskyvärda uppdrag och fick faktiskt sätta på nya etiketter. Felet med märkningen var att istället för "Bakdag 1 jul" så stod det "Bakdag 1 jun", vilket ju var lite fel...

Idag var nog den absolut tråkigaste dagen på Pågen någonsin! När vi kom var allt klart, vi gjorde lite grejer som ingen någonsin gör (för att ingen någonsin orkar) och sen spelade vi kort i typ fem timmar... Tråkigt när det inte finns något att göra! Imorgon blir det bättre, för då börjar vi redan klockan åtta. Då blir det garanterat körning!