isa o.

Ja, inte som i "var då?", utan snarare som i varande äckligt skärsår. Tänk på det nästa gång ni äter en Pågenlimpa. Undrar hur många olika kroppsvätskor det finns på den egentligen... Nej, så farligt är det faktiskt inte. Vi har ju faktiskt vantar på oss. Men jag hade nog önskat att snittet vore lite snyggare...

Igår slicade jag upp mitt finger så att blodet sputade ner hela packen på Pågen. Det var dramatiskt och spännande. Sen hade jag lite balanssvårigheter den efterföljande timmen. Jag tål inte hål i mig själv.

Mimmi och Isa har ett bröd  ihop
Mimmi och Isa kommer städa, dö, återuppstå, få lön, tillsammaaaans.

(mel: Roy och Roger)

Öhm.. Det var inte direkt sanningen jag skrev igår. Faktum är att det var den absolut mest händelsefria dagen på väldigt lång tid i mitt liv. Jag sopade golv och Mimmi körde skurbil i flera timmar. Annars hände inget. Rast i typ fyra timmar. Hoppas det blir iallafall något att göra idag. Bäst att ta med kortleken!

...Kommer det bli min död?

Igår var det min och Mimmis första "riktiga" arbetsdag! Men eftersom det inte fanns några kanelbullar att packa fick jag vara på Pågens stressigaste linje, och övervaka den ökända Pågenlimpan. Även Råga. Under de åtta timmar som vi jobbade passerades vi av ungefär niotusen bröd. Vi har också märkt att efter att ha lyssnat på radio i blott fem dagar kan vi redan alla låtar som spelas. Mycket intressant. Och onödigt. Jag blev besatt av datummärkningar. They were all over me. Jag hittade till och med en på min strumpa efter att ha tagit av mig arbetskostymen.

Idag blir arbetet än mer dramatiskt, då vi ska vara alldeles ensamma de två sista timmarna! Hujedamig.

Goddag folkens! Tänkte bara pigga upp er med en vacker bild på mig i min jobbutstyrsel. Det är ju så att jag har börjat jobba på Pågen utanför Malmö, alltså i Lockarp. Jag kan säga att det är en riktig höjdare! Man får till exempel vänta väldigt länge på saker ibland. Man har ungefär fem till sju raster om dagen.. Man får packa kanelbullar. Sist, men roligt ändå, trucka. Jag älskar dessa små rullande redskap. Jag blir så glad. Som ni ser på bilden...

Fyra dagar i rad nu har jag gått upp bara en kort stund efter fyra för att sedan fara iväg tillsammans med Mimmi till vår nya guldgruva. Våra arbetskamrater är väldigt vänliga och vi får äta så mycket frukost vi vill. Idag hade jag med mig nudlar till middag, de var väldigt goda, men var lite väl lika en utmärglad hjärna eller ett springmasknystan för att njutningen skulle vara total. Men de smakade curry iallafall, en räddning som heter duga.

Idag var jobbet inte särskilt skoj. Eller det blev roligt efter en stund, men den började tråkigt. När vi började 05.20 hade nattjobbarna redan hunnit packa alla kanelbullar och det fanns inget kvar för oss att göra utom att, tro det eller ej, städa! Jag kan faktiskt städa, om jag vill. Efter sex timmar hade vi haft massa rast och städat det mesta, då var det alltså bara två timmars ren dötid kvar som Mimmi och jag slog ihjäl på bara en och en halv timme (den resterande halvtimmen kändes alltså inte). De sista fem minuterna satt vi och räknade till sextio, då vi sa vartannat tal var. Till slut räknade vi baklänges. Eftersom det var fyra minuter kvar när vi inte orkade räkna mer kom jag på den briljanta idén att tiden på stämpelklockan inte nödvändigtvis är samma som den ute i den stora hallen. Med trevande steg gick jag fram till stämpelklockan och där var klockan 12.59.

Igår klockan sex kom jag äntligen innanför dörren efter en lång hemfärd. Hemma. Men visst var det dystert att lämna Sveriges bästa festival! Trots få besökare var det bra röj hela tiden och jag har samlat på mig en hel drös nya vänner. Hultsfredsbilderna kommer inte upp idag heller, eftersom jag alldeles precis blev klar med att titta igenom dem (det blev ganska många...). Förhoppningsvis kan åtminstone part I publiceras imorgon!

Många vackra bilder, mycket vackert folk.

Idag åker jag till underbara Hultfred!! Äntligen åker jag med min Mimmi till det förlovade länet, för att inte bry mig om ett enda skvatt under en vecka. Jag älskar att man får vara skitig och svettig och vafan man vill utan att någon har synpunkter. Ses på söndag duschen! I år ska jag fira studenten på riktigt.

Idag har jag alltså tagit studenten! Good shit, I say. Det var faktiskt mycket bättre än jag trodde. Jag fick mycket beröm för min senaste film, som jag hoppas kunna lägga ut på bloggen en dag! Många komplimanger kom också från pojkarna i IT-klassen, som för övrigt verkade ha problem med att hålla händerna i styr. Det kanske blir så när man är van vid joltcola och skräpmat men får champagne och jordgubbar till frukost. Det är ju som upplagt för att slå slint i huvudet på dem. Iallafall så har dagen varit väldigt trevlig, foton kommer snart. Studentsången satt till slut också! Otroligt! Fast vi sjöng den inte förrän i bilen...

Imorgon sker det! Ska bli skönt. 13.00 tar vi steget utanför porten. Jag och mina medbytingar. Vi är så bra! Fastän vi inte kan studentsången riktigt. Be there!

Idag när jag väntade på bussen så satt jag bredvid en människa med en allvarlig störning. Han hade ticks. Inte bara lite, utan nästan så jag trodde att han skulle skaka av sig sitt huvud. Mycket dramatiskt. Det hade ju blivit lite underligt för oss runt omkring... Ni vet hur det känns när man ryser riktigt, sådär att man skakar lite på huvudet? Denne man gjorde så ca tre gånger i minuten. Extrema skakningar. Läskigt.

Jag kan inte låta bli att undra om han klarade sig...

Jaha.. På fredag är det dags! Dagen då nittio procent av alla i min åldersgrupp super skallen av sig och raglar ut genom porten.. Sluddrar sig igenom studentsången. Skämmer ut sig inför släkten. Bryter foten på grund av höga klackar. Shit happens som man brukar säga. Nu är det faktiskt några som kommer och möter mig när jag går ut. Det är jag glad för! Mina riktiga vänner betyder mycket och det hoppas jag att de vet. Förhoppningsvis kommer det hem ett gäng kompisar också, med tanke på att jag inte har någon släkt här.

Jag ska inte trilla ut genom porten. Inte bryta fotlederna heller, trots mina höga klackar. Jag hade mer tänkt mig att må jävligt bra. Ersätta tre års ångest med glädje kanske. Pappa har tagit fram finbilen! Jag, Caroline och Rebecca ska åka i den. Inte förrän idag har jag känt någon form av längtan till studenten! Det beror nog på att jag provade hela outfiten innan. Den var faktiskt väldigt fin. Kände mig som en dam! Hoppas att jag kanske kan få ett eller två foton på mig i klänningen som jag kan lägga ut på bloggen... We'll see!

Godnatt.

Detta kan vara bra att veta om du vill undvika obekväma situationer;

är en populär term som används för analingus; när man slickar eller kysser någons anus (inte som i fjäsk, utan mer som sexuell stimulation).

<dez> lol got some hot lesbian thinking im one
<g0dly1> heh, same, actually, just sent her a pic of my ex
<dez> .....
<dez> is your sceenname josihawt190?
<g0dly1> yes
<g0dly1> FUCK
<dez> oh shit
<g0dly1> we never speak of this to anyone
<dez> agreed

<Scotty> Oh my fucking God. I just spent the best 20 dollars of my life. On a bet, anyway.
<Scotty> After school, me and my friends went to the drug store.
<Scotty> And my friend brought a box of condoms to the counter.
<Scotty> And she scanned them.
<Scotty> And he acted like he didn't have enough money.
<Scotty> He was like, "Shit, I'll be right back."
<Scotty> So he puts the condoms back, and comes back with a bag of rubber bands in one hand and a box of plastic wrap in the other.
<Scotty> Oh my fucking God
<Scotty> Until the day I die
<Scotty> I will never forget that lady's face.
<DanT> haha
<Scotty> Best bet I've ever lost.

Mammas dator fungerar minst lika bra som min! Så det blir förhoppningsvis snarare upptempo i bloggen framåt.