isa o.

Goddag folkens! Tänkte bara pigga upp er med en vacker bild på mig i min jobbutstyrsel. Det är ju så att jag har börjat jobba på Pågen utanför Malmö, alltså i Lockarp. Jag kan säga att det är en riktig höjdare! Man får till exempel vänta väldigt länge på saker ibland. Man har ungefär fem till sju raster om dagen.. Man får packa kanelbullar. Sist, men roligt ändå, trucka. Jag älskar dessa små rullande redskap. Jag blir så glad. Som ni ser på bilden...

Fyra dagar i rad nu har jag gått upp bara en kort stund efter fyra för att sedan fara iväg tillsammans med Mimmi till vår nya guldgruva. Våra arbetskamrater är väldigt vänliga och vi får äta så mycket frukost vi vill. Idag hade jag med mig nudlar till middag, de var väldigt goda, men var lite väl lika en utmärglad hjärna eller ett springmasknystan för att njutningen skulle vara total. Men de smakade curry iallafall, en räddning som heter duga.

Idag var jobbet inte särskilt skoj. Eller det blev roligt efter en stund, men den började tråkigt. När vi började 05.20 hade nattjobbarna redan hunnit packa alla kanelbullar och det fanns inget kvar för oss att göra utom att, tro det eller ej, städa! Jag kan faktiskt städa, om jag vill. Efter sex timmar hade vi haft massa rast och städat det mesta, då var det alltså bara två timmars ren dötid kvar som Mimmi och jag slog ihjäl på bara en och en halv timme (den resterande halvtimmen kändes alltså inte). De sista fem minuterna satt vi och räknade till sextio, då vi sa vartannat tal var. Till slut räknade vi baklänges. Eftersom det var fyra minuter kvar när vi inte orkade räkna mer kom jag på den briljanta idén att tiden på stämpelklockan inte nödvändigtvis är samma som den ute i den stora hallen. Med trevande steg gick jag fram till stämpelklockan och där var klockan 12.59.