isa o.

Då har det äntligen hänt. Efter tio år i total ovisshet har jag äntligen fått träffa min kusin, den omtalade Micke. Det är så märkligt för jag känner honom inte och jag vet inte mycket om honom, men det känns som om jag känt honom hela tiden. Som om det inte alls vore tio år sen sist. Vi är så lika. Jag ser lite av mig därinne (vilket gör honom till ny favorit). Hungrig på livet och orädd för att chansa. Han har sannerligen haft ett spännande liv! (Det lät nästan som om det vore slut.. Inte alls). Just nu går han på journalisthögskolan. Ser fram emot den dagen då jag kan läsa hans texter i tidningen. Min kusin! Han har varit modell också... Min kusin. Blivit plåtad av fantastiska fotografer och gått visningar... Oj oj oj. Det vill jag höra mer om. Jag blir så inspirerad av folk som vågar och kastar sig åt nya utmaningar lite hela tiden. Micke verkar vara en sån typ. En sån som mig. Dessutom är han min kusin också, vilket gör mig desto mer inspirerad! Jag har ännu inte hittat något fel på honom (eftersom han är som mig), och jag tror inte att det finns något heller. Isåfall är det samma som jag har (heheh, riiight... Fel på mig?) och då förkastar jag det och låtsas aldrig om det igen. Förnekelse är ett bra påhitt!

Det var alltså i torsdags som jag träffade Micke. Han kom hit och jag kände knappt igen honom (han har ju blivit så stor!).. Vi gick och drack kaffe/te på ett fik och catchade upp lite. Sen kom hans vän som sprungit långt för att sedan gå och hejdå. Efter detta fick jag följa med Micke och vännen Carl till Södra teatern (det kan vara ett påhittat namn med tanke på mina minnesskills... Som inte finns) och kollade på Juvelen. Det var faktiskt helt ok. Men en ganska kort spelning. Jag hade jättetrevligt iallafall, och jag hoppas definitivt att det inte var sista gången! Efter spelningen tog kvällen slut och vi gick hem. Eller åkte. Och gick.

Idag har vi setts en stund igen. Han var hos en vän så jag kom dit. Sen kom det andra vänner. Men jag gick för jag känner mig som en SAAB99... Inte helt hundra. Jag visade honom iallafall min bok och han gillade den. Det gillade jag! Vi bestämde att vi ska ses imorgon och gå lite på stan. Han ska visa mig en nice secondhand-affär (rätt prisklass yeaah). Sen ska vi äta jättestora pizzor. Kanske lika stora som våra egon (om det finns). Sen ska jag fota honom! En äkta BOSS-modell... Då blir ju jag nästan en BOSS-fotograf... (?).