Serbianer
Gardagen var mycket lang, klockan atta lamnade vi hemma och vid 11.35 lyfte planet fran Kastrup. Efter tva timmar hade vi kommit fram till lagom ackelvarma Budapest dar vi skulle fa vanta i ytterligare sex timmar. Eftersom vi nastan dog av svalt bestamde vi oss for att aka in till centrum och hitta nagot att ata (for pa flygplatsen finns bara brod, och det ar man inte jattesugen pa som Pagenarbetare). Vi hittade nagot som liknade mat, jag kopte tva pizzaslicar och Mimmi en langos. Jag tappade den ena i marken och den andra var kall och oaptitlig. Mimmi gjorde sig inte riktigt forstadd och fick en langos med graddfil och ost (Mimmi ar vegan...). Efter detta nederlag bestamde vi oss for att retirera och dra oss tillbaka till flygplatsen. Det kandes tryggare. Vid atta lamnade vi Budapest och satt pa bussen i lite mer an fyra timmar. Vara rum ar fina men djavulskt varma. Hoppas pa att iallafall stota pa en sval vind (det kommer varma vindar har, inte alls som de traditionellt svala vindarna)
To be continued...
Serbien
15.46
Mitt i naturen
Skurbilsmania
Snart...
Nattinatt
Efter det gick jag med hunden till Sjöbo och handlade massa mat. Det var väldigt tungt att gå hem med... När vi passerade busshållsplatsen vid idrottsplatsen stog en jättekonstig man där. På rollerblades som var coolt för typ åtta år sedan när man gick på mellanstadiet.
-fin hund
-tack (heeeejdååååå)
-bor du i sjöbo?
-nej utanför (typ timbuktu)
-är du här ofta?
-neeeeej... nästan aldrig faktiskt (jag smyger runt i kloakerna...)
-aah, synd... kan vi inte träffas?
-neej, det går nog inte (veeeerkligen inte)
-har du pojkvän?
-jaaaa... (typ fyra.... not)
-men kan jag inte få ditt nummer?
-nej, alltså jag har ju faktiskt pojkvän (in my dreams)
-vad heter du?
-eeh... linda (fiskminne)
-jaja... men kan vi inte träffas då?
-neeej, nu måste jag gå (aaaaaaaaaaah)
Varpå jag snabbt flyr med hunden.
Bikt
Som min käre kusin sa...
Men det händer..."
Sure...
-Ni kan diska oljedunkarna.
Två stycken fucking jävla maskinoljedunkar på typ tio liter var som blir lika oljiga varje gång man fyller på dem. WHY? Onödigt att göra sådana grejer när det är körning och man kan jobba med det man är anställd som. Det vill säga, inte maskinoljedunkdiskare.
Inte nog med detta. Efter en halvtimme eller så vinkar hon maniskt på mig och Mimmi. Skynda, skynda typ. Ånej tänkte jag. Inte mer sånt. Jag vill antasta bröd. Det är ju det jag har betalt för.. Men det fick jag! Vi har ju varit på linje fyra nästan varje dag nu, Pågenlimpan, men hon vinkade in oss till linje ett, Kornellen. Den maskinen är identisk med fyran, så jag kan den. Och jag veeeet hur man gör när det piper. (Ibland kommer det dubbla bröd inne i maskinen och det är dåligt. Då tar man bort ett.) Men jag gjorde det med en hand och man skulle visst göra det med två... Så det var ju inte bra nog. Hon var sjukt otrevlig och jag kommer nog aldrig någonsin vara trevlig mot henne igen. Lite Askungen över det hela. Sopa, diska, moppa, gå och dö typ. Jag resonerar som så att när det finns jobb att göra så kan man spara all städning till efter körningen, eftersom det ändå är fullkomligt dött då. Och att städningen inte alls tar särskilt lång tid. Man vill liksom göra allt i slowmotion för att få tiden att rinna.
Nu ska jag inte vara bitter över det mer! Förrän imorgon. Jag får faktiskt klaga lite.
Pratade också med min chef Helene idag och nu börjar jag och Mimmi 08.00 varje morgon. Skönt det.
Snart har vi dessutom semester! En vecka i Serbien blir det, tillsammans med mina vänner från European Rural Youth Forum. Det kommer bli en kanonvecka! Mimmi följer med för första gången, och får träffa min gode vän (forumets grundare) David Hutton. Vi ska tydligen träffa ministrar där nere också men jag vet inte riktigt ännu. Får se! En hel drös blir det iallafall. Den 23:e lämnar vi Schweden.
Farväl i förskott.
Jobb, jobb, jobb.
Så tror jag.
Jag hoppas att jag aldrig fastnar. Jag vill inte ta saker för givet. Det är viktigt att uppskatta det som man har, även om man haft det länge, eller om man kanske inte är helt nöjd. Är det riktigt illa får man söka nya vägar. Skrämmande, men om man slänger sig ut och våga ta lite risker så har man mycket vunnet tror jag.
Bla bla bla, kvällsbabbel. Blubb och godnatt.
Avbildad.
Min senaste favoritbild
Den tog jag i förrgår då kvällssolen lyste sitt vackraste sken över min finaste katt.
Ta det piano
Vad får man egentligen göra på jobbet?
på jobbet. Jag kunde helt enkelt inte motstå
dem. Mimmi åt också. Fast bara en. Det finns
dock något som Mimmi gör ofta. Hon dricker
på jobbet. Jag tror att vi bytt personligheter....
Innan var det jag som alltid drack Coca Cola.
Nr 1; Rätt inställning
och ni måste märka om dem... För hand."
Jaja, egentligen inte jättehemskt. Men egentligen så fick vi inte bara sätta på nya etiketter utan skulle behöva ta ut bröden, ner i nya påsar och sen på med ny etikett. MEN..., det är 200 limpor på en pall, dvs 4000 bröd sammanlagt! Ack och ve, tack och lov så slapp vi detta hemska, tragiska och alldeles avskyvärda uppdrag och fick faktiskt sätta på nya etiketter. Felet med märkningen var att istället för "Bakdag 1 jul" så stod det "Bakdag 1 jun", vilket ju var lite fel...
Idag var nog den absolut tråkigaste dagen på Pågen någonsin! När vi kom var allt klart, vi gjorde lite grejer som ingen någonsin gör (för att ingen någonsin orkar) och sen spelade vi kort i typ fem timmar... Tråkigt när det inte finns något att göra! Imorgon blir det bättre, för då börjar vi redan klockan åtta. Då blir det garanterat körning!
Jag har ett jobb! Mitt jobb!