Ett problem.. Eller förresten, ett hjärnproblem.
Läste Aftonbladet på nätet igår. Det ingår i min dagliga rutin att läsa allt som låter riktigt intressant eller sådant som är helt ointressant (egentligen). Inget däremellan. Men det finns en annan typ av artiklar jag läser också. De som låter fullständigt jävla sjuka. Till exempel "Knut måste dö", en artikel om en stackars isbjörnsunge som blivit övergiven av sin mamma. Den som vill att Knut ska dö är en djurrättsaktivist (!), tro det eller ej. Djurrättsaktivisten Frank Albrecht vill alltså att man ska bidra till att en utrotningshotad art faktiskt dör ut...? Rätta mig om jag har fel, men borde inte en djurrättsaktivist vilja att djuren ska leva? Fast iofs, eftersom de släpper ut minkar uppfödda på farmar i naturen så kan de ju inte vara särskilt smarta. Det kallar jag djurplågeri. Finns inte en chans att de överlever. Förmodligen går de en alldeles förfärlig och plågsam död till mötes. Att låta en isbjörn svälta till döds är lika jävla illa.
Då kanske de inte skulle vara så tuffa längre. Det finns faktiskt andra sätt att påverka än att göra sjuka uttalanden och att döda djur. Jag tycker att dessa aktivister snarare motverkar sitt syfte genom att göra sånt här. Jag undrar hur de tänker. Finns det en hjärnskada därinne? Ibland undrar jag också över deras rätt att kalla sig aktivister. I min värld är en aktivist någon som aktivt försöker påverka, utan våld, för att påverka makthavare och övrigt folk i en viss riktning. Mord är våld. Skillnaden mellan aktivism och fanatism tycks vara hårfin.
"Knut måste dö"
Isbjörnen Knuts dagar är räknade. Åtminstone om djurrättsaktivisten Frank Albrecht får som han vill. När Knut föddes på Berlin Zoo i december fick personalen glädjefnatt. Men Knuts mamma var inte lika imponerad utan övergav lille Knutte. Ute på polarisen hade han svultit ihjäl på nolltid. Men skötarna på djurparken plockade fram nappflaskorna. Nu väger Knut 9 kilo och mår prima.
Inte naturligt
I det läget väljer djurvännen Frank Albrecht att sätta ner foten.
- Djurparken måste avliva björnen, dundrar han.
Varför?
- Att bli flaskmatad av människor är inte arttypiskt för isbjörnar, förklarar han i tidningen Bild.
Är en överträdelse
- Det är en grotesk överträdelse av djurskyddslagarna, förtydligar han.
- Om isbjörnens mamma stöter bort ungen bör också djurparken följa de naturliga instinkterna och göra samma sak. I vildmarken skulle ungen ha lämnats att dö, slår Albrecht fast.
- Att döda djur har inget med djurskydd att göra, säger Wolfgang Apel, ordförande i tyska djurskyddssällskapet.
Instämmer helt!
Förresten, läs mitt senaste blogginlägg "Kyrkliga Rebecca". Jag ser redan din min framför mig, hur du räds av bara tanken ;)
hej isolisoo! mjäh, nu blir jag ledsen.. dra inte alla över en kam så där pga av något du läst i aftonbladet där troligen ungefär en 1/4 är sant.. majoriteten av alla djurrättsaktivister utför inte direkta aktioner dvs fritar hundar, släpper ut minkar mm. utan t ex delar ut flygblad eller liknanade vilket är fredligt, snällt och allt vad det heter.
hej då! kom hem snart!
tja Isa, ja visst låter det sjukt att djurrättsaktivister gör som de gör. Borde precis som du säger finnas nån annan lösning på det hela. Men kanske finns det någon skum tanke bakom deras handlingar? vad vet jag!
See yaa pöss
men nu bor ju faktiskt inte isbjörnsungen på arktis utan i Berlins zoo. Så han kommer ju att klara sig alldeles utmärkt där även utan sin mor.
Och vad vet isbjörnsungen om vad som är arttypiskt för den? Tydligen så har det ju gått alldeles utmärkt att mata den med nappflaska.
Frank Albrecht är sonika en idiot.
ja har satt upp en hemsida: www.skjutknut.nu
nä vi mena inte det Isa // Andre och Johan
puss=)
Isbjörnar är inte lämpade för Zoo.. Har sett det i Berlin, i Dublin, i Manchester. Isbjörnar på Zoo är djurplågeri per definition.
Ska man döda dem för det? Är det inte bättre att försöka få arten att överleva istället för att bidra ännu mer till dess utrotning?
Överlevnad kontra att de dör ut, självklart så är det bättre att ha djur i fångenskap än att de inte finns alls, men det borde inte vara så jäkla svårt att köpa upp några hektar polaris där isbjörnar får springa runt på ett någorlunda naturligt vis. Att ha dem på hundra kvm med kulisser och plastblommor på ett Zoo är som sagt rent plågeri.
Vidare så tackar jag eftersom du faktiskt är den enda som svarat på kommentaren. Övriga i bloggosfären som jag försökt diskutera Knut med har raderat vad jag skrivit, sä jävla extrem är jag inte.
Jo, jag kan förstå vad du menar. Men jag tror att människors vilja att rädda de isbjörnar som finns kvar ökar om de ser det här otroliga djuret "på riktigt" så att säga. Eller jag hoppas iallafall det, för vad finns det annars för goda sidor med fångenskapen? De sitter ju där delvis av en anledning, polarisen smälter. Och vad kan vi då göra åt det? Det är en stor cirkus.